PIR-isolering
SOPREMA EFYOS BLUE A vid begränsad tjocklek på takisoleringen
Anta att takprojekteringen lämnar lite utrymme under attikans plåtavslutning. Byggherren överväger tjockare isolering men vill inte höja hela avslutningen. I detta läge bedöms nyttan med EFYOS BLUE A utifrån uppnått värmemotstånd och den faktiska sektionshöjden. Enbart besparingen i centimeter är användbar endast om den inte tar plats som behövs för ett tätt utförande. Utgångspunkten är isoleringen av det platta taket under tätskiktet. Här utgör höjdbegränsningen vid plåtavslutningen en särskild restriktion. Projekteringen ska göra det möjligt att rymma det värmeisolerande skiktet och behålla en korrekt avslutning av tätskiktet, inte bara rymma ännu en skiva. Den plats som kräver uppmärksamhet är isoleringens avslutning vid attikan.

I denna artikel
Först begränsningen, sedan tjockleken
Innan isoleringstjockleken antas som utgångsvärde för det fortsatta arbetet måste attikans sektion fastställas med alla lagers höjdnivåer. Enbart vyn av det plana takfältet visar nämligen inte alla höjder. Vid inköp av EFYOS BLUE A är det värt att först stämma av just denna del.
Rätt produkt och dess deklarerade data
I EFYOS BLUE A är kärnan tillverkad av PIR, och på båda sidor finns aluminiumbeläggningar med en tjocklek på 50 μm. Det deklarerade värdet λD är 0,022 W/(m·K). Vid en tjocklek på 100 mm anges RD 4,50 m²K/W, medan vid 120 mm – 5,45 m²K/W. Produkten uppnår nivån CS(10/Y)120 och brandklass E. Databladet tillåter raka eller frästa kanter, varför det yttre formatet inte alltid överensstämmer med täckytan. PIR-skivorna från SOPREMA bör i detta fall bedömas inom användningsområdet isolering av platt tak under tätskikt. Vid orderkontroll räcker inte beteckningen ”polyuretanskivor” i stället för det fullständiga namnet EFYOS BLUE A. Polyuretanskum av typen PIR bildar kärnan i EFYOS BLUE A, och den kompletta skivans egenskaper omfattar även dess beläggningar.
Vad siffrorna ger i detta fall
För en inledande jämförelse av EFYOS BLUE A antar vi ett nominellt motstånd för själva lagret R=4,00 m²K/W. Vid lambda 0,022 W/(m·K) ger den enkla produkten R × λ en tjocklek på cirka 88,0 mm. Om man jämförelsevis antar lambda 0,036, skulle vi få 144,0 mm. Den andra lambdan är ett antagande i exemplet, inte en beskrivning av hela gruppen konkurrerande material. Resultatet visar en möjlig skillnad i utrymme vid samma motstånd. Den kommersiella varianten ska väljas utifrån dokumentationen för EFYOS BLUE A. Enbart skillnaden i millimeter undanröjer inte begränsningen som utgörs av höjdbegränsningen vid plåtavslutningen.
I exemplet med EFYOS BLUE A beskriver siffrorna endast den angivna delen av uppgiften. Deras användning är meningsfull tillsammans med en mätning som omfattar attikans höjd över den avsedda täckytan. Den egenskap som är väsentlig för jämförelsen är lambda 0,022 W/(m·K). I detta system måste man dessutom jämföra täckningens höjdnivå med ritningen för plåtavslutningen. Först då gör attikans sektion med alla lagers höjdnivåer det möjligt att relatera resultatet till den faktiska sektionen. Energiberäkningen bör behålla samma omfattning även vid jämförelse med en annan tjocklek på EFYOS BLUE A.
Två vägar till förbättring
Den första vägen är att öka skivtjockleken. Den andra är att förfina anslutningen vid takets omkrets. Omfattningen av båda åtgärderna beror på hur viktig avslutningen av isoleringen vid attikan är. I varianten med EFYOS BLUE A bör man inte öka kostnaden för hela ytan innan man har kartlagt den lokala begränsningen. En fälla vore att använda hela den fria höjden till enbart isoleringen, även om resultatet för huvudfältet ser förmånligt ut. Jämförelsen är inte avslutad förrän förteckningen över tjocklekar, kanter och täckyta även omfattar skillnader som uppstår genom byte av variant.
Fogen som måste bevara effekten
Projektet bör entydigt ange rak eller fräst fog beroende på variant. I beskrivningen av EFYOS BLUE A är det värt att skilja dess geometri från tätheten hos de övriga lagren. Produktens yta utgörs av en blå aluminiumbeläggning, men dess närvaro löser inte automatiskt hela detaljen. För kontroll behövs en anteckning om tjocklek och kantvariant från etiketten. Nästa steg blir tätskiktet ovanpå skivan, så felet bör inte skjutas över på utföraren av nästa lager. Det är värt att i besiktningen notera hur avslutningen av isoleringen vid attikan utfördes och varför just denna metod valdes.
Kostnaden för att uppnå samma funktion
Kostnadsberäkningen för EFYOS BLUE A bör relateras till den färdiga uppgiften, inte till en enda förmånlig parameter. I beräkningen bör en förteckning över tjocklekar, kanter och täckyta ingå. En separat kostnad kan uppstå genom att skivorna behöver understöd med ett lastfördelande lager. Det är också värt att kostnadsberäkna arbetet vid detaljen som beskrivs som avslutning av isoleringen vid attikan. Skillnaderna bör förklaras av konstruktören för taksektionen, så att besparingen inte uppstår genom att ett nödvändigt lager tas bort. En så jämförd polyuretanisolering motsvarar den faktiska effekt som isoleringen av platt tak under tätskikt ska ge.
Villkor för ett motiverat beslut
Valet kan anses vara välordnat när det har varit möjligt att rymma det värmeisolerande lagret och behålla ett korrekt avslut av tätskiktet. För EFYOS BLUE A innebär det en kombination av materialdata med lösningen för omkretsen och de övriga lagren. Det dokument som ska sparas är attikans sektion med alla lagers höjdnivåer. Den bör åtföljas av en anteckning om tjocklek och kantvariant från etiketten, så att en senare renovering inte börjar med att gissa produkten. Det finns inget behov av att lägga till ett löfte om snabb återbetalning utan en balansberäkning för byggnaden. Om höjdbegränsningen vid plåtavslutningen ändras måste man återgå till jämförelsen i stället för att kopiera den tidigare tjockleken. Polyuretanisoleringen har här ett konkret syfte: att rymma det värmeisolerande lagret och behålla ett korrekt avslut av tätskiktet.
7 filialer med byggmaterial nära dig
